Han var genomborrad för våra överträdelsers skull,
slagen för våra missgärningars skull.
    Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade.
Vi gick alla vilse som får,
    var och en gick sin egen väg,
men all vår skuld lade Herren på honom.

Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig
och öppnade inte sin mun.
    Lik ett lamm som förs bort till att slaktas,
lik ett får som är tyst inför dem som klipper det,
så öppnade han inte sin mun.

Read full chapter